Överlägg

54: Mattias Svanberg gör sitt premiärmål, 2-0 på HIF (2016)

En glad Mattias Svanberg som avgjort mot skånerivalerna
Foto: Peter Lind, Himmelriket

Vi har mött HIF i det stora allsvenska skånederbyt 16 gånger under 10-talet. Vi ska strax, mycket nogsamt, gå igenom de angelägnaste av dessa, men först några ord om just det här specifika derbyt. Det var en synnerligen viktig match, en match som, skulle det visa sig, var den som förde oss till toppen av Allsvenskan det här året. En ledning som vi sedan inte släppte. Och det var en 17-åring, i sitt blott tredje inhopp för klubben, som förde oss dit. Ett magiskt ögonblick, indeed. 

Vi är framme vid den 24:e omgången av Allsvenskan 2016. Vi ligger tvåa, två poäng efter IFK Norrköping, men fem före AIK på tredje plats. I omgången innan har vi tagit en oerhört angenäm och blytung seger när Erdal Rakip skjutit in 1-0 på Elfsborg i sista minuten framför en hemmaklack i upplösningstillstånd. Det är söndag eftermiddag och vi kan gå upp i topp i tabellen eftersom IFK inte spelar förrän dagen efter (Djurgården på hemmaplan). Det är vackert väder och det väntas storpublik, strax under 20 000. 

HIF är i kris, såklart. Det här är ju säsongen som de, efter sju svåra år och bedrövligt kvalkaos, till sist ska komma att åka ur. De ligger just nu på 14:e plats, kvalplatsen, men en seger skulle faktiskt föra dem förbi GIF Sundsvall, och upp på säker mark. Dock: skillnaderna mellan lagen vad gäller form skulle nästan inte kunna vara större: vi har fyra vinster på våra fem senaste, HIF har en seger på sina fem senaste. Vi är dessutom helt ordinarie, och Helsingborg har aldrig vunnit på Nya Malmö Stadion i Allsvenskan, såvida man inte räknar skrivbordssegern 2011. 

Det blir en märklig match, det här. Första halvlek, eller i alla fall merparten av den, är strålande från vår sida. Vi dominerar, som man kan förvänta sig när tabelltvåan möter ett kvallag. Vår bästa chans i inledningen är Yoshimar Yotuns vackra stolpträff, väl värd ett bättre öde. I den 22:a minuten kommer ledningsmålet. Jo Inge Berget tar en 80-meterslöpning, får bollen vid mittplan av Alexander Jeremejeff, och sprintar mot HIF:s mål. Inne i straffområdet spelar han snett inåt bakåt, där Anders Christiansen dyker upp, som med en enkel bredsida placerar in bollen, lågt i vänster hörn. Han gör sedan honnör mot oss på ståplats, som sig bör. 

Men sedan händer något. Hela vår centrallinje går sönder. Rasmus Bengtsson, Anders Christiansen och Markus Rosenberg blir alla tre, inom loppet av några minuter i slutet av första halvlek, skadade. Det var en sorts obehaglig flashback till bortaderbyt 1995, där Greger Andrijevskis korsband gick sönder och där även Robert Prytz och Niclas Nyhlén tvingades gå av på grund av skador. Nu tvingas återigen en trio nyckelspelare av banan. Rosenberg innan paus, AC och Rasmus under. Man kan såklart mena att vi ändå skulle kunna hålla spelet uppe, speciellt mot en så pass mycket sämre motståndare. Men det kommer nerver in i bilden, och det blir en match som antar derbykaraktär, där vi plötsligt har allt att förlora. 

Vi ersätter de tre skadade ikonerna med Pa Konate (Behrang Safari går in som mittback), Erdal Rakip och, ja, just precis, Mattias Svanberg (han hamnar på en kant och Berget går upp som anfallare bredvid Jeremejeff). 

Andra halvlek är rörig, svårtolkad, otäck. HIF har egentligen bara en stor chans, när en av deras spelare (är det Atakora?) plötsligt är helt fri med Wiland. Men Johan kommer ut och gör sig stor och avvärjer. Det tar emot att säga det, men vi går lite grand på knäna. HIF har mer boll, bättre kontroll, äter sig in i matchen. Vår respit kommer från ett märkligt håll. Mitt i den värsta HIF-pressen, ungefär halvvägs in i halvleken, så gör Henrik Larsson ett trippelbyte. Efter det får de svårt att hitta rytmen. Det är som att laget inte längre sitter ihop. Vi tackar och tar emot och kan ta tillbaka initiativet. Matchen går lite i stå. Det är klart att det fortfarande är oroligt: vi måste ju vinna den här matchen. Ett slumpmål för HIF och det är oavgjort och vi halkar efter Norrköping. Men tiden går, vi är långt inne på tilläggstid. Och i allra sista sekunderna så kommer 2-0, spiken i kistan, och Mattias Svanbergs premiärmål för Malmö FF. 

Det är faktiskt Anton Tinnerholm som bryter en bra kontrings-långboll från HIF:s sida, när vi står med lite väl mycket folk offensivt. Hans undannick landar hos Yotun som snabbt utför den läckraste och mest estetiskt tilltalande tunnel som gjorts på Nya Malmö Stadion under 10-talet. Det är Darijan Bojanic som står med byxorna nere precis vid mittcirkeln. Han har ingen aning om vad som just skett. Yotun glider bara vidare, som om det han nyss utförde var den naturligaste sak i världen. Under tiden störtar Jeremejeff, Svanberg och Rakip mot mål. Yoshimar hittar Mattias i djupled med en perfekt stickare och Svanberg är på väg. Han har två försvarare intill sig, men tar emot bollen elegant och skjuter rätt tidigt, fortfarande en bra bit utanför straffområdet. Bollen seglar in i höger hörn, Mattias kan fälla ut armarna som vingar och vika av i en vid böj åt vänster. Segern är vår. 

Det här är Mattias Svanbergs definitiva genombrott. I omgången innan har hans lekkamrat i ungdomslandslagen, jämnårige Alexander Isak, avgjort stockholmsderbyt mot Djurgården med en suverän insats och två mål. Två 17-åringar visade upp sig för världen. Ett år senare var Svanberg försvunnen till Bologna och Isak spelade i Borussia Dortmund. Idag är bägge landslagsmän. Det råder ingen tvekan om att Isak är längre framme i dagsläget, han har gjort suveräna insatser för Real Sociedad i La Liga och står också antecknad för fyra mål i landslaget. Svanberg har haft det lite tyngre i Serie A, och är lite in och ut ur laget. Men vi vet vad han kan, och på ett plan är han före Isak: han har 2 SM-guld, medan Alexander aldrig fick något. Visst är det kul när det går bra för våra före detta spelare i de större proffsklubbarna ute i Europa, men viktigast är såklart vad de åstadkommer hos oss. 

Med det här målet skrev Mattias Svanberg in sig i MFF-historien och blev en av 17 olika målskyttar mot Helsingborg under 10-talet. Ja, vi utlovade en allomslutande genomgång av de tyngsta skånederbyna under det nu passerade decenniet. Och det ska ni också få. Det blev ju som bekant inga skånederbyn under 2017 och 2018, efter att HIF, överraskande men festligt, förpassats ner till Superettan av HBK på hösten 2016 via kvalspel. Det innebär att vi räknar ihop 16 allsvenska möten under 10-talet lagen emellan: 8 hemma och 8 borta. 

Statistiken är formidabel, i vår favör: 9 vunna, 4 oavgjorda, 3 förlorade. Målskillnaden 28-13. Då ska man ju komma ihåg att en av Helsingborgs vinster är nedtecknad vid skrivbordet: 3-0 vinsten på Nya Malmö Stadion 2011, när matchen avbröts efter planstormning och kalabalik. Så de har bara vunnit två matcher på planen (och ingen av dem har varit betydelsefulla; 1-2 förlusten 2010 på Olympia innebar fortfarande SM-guld för oss, likadant 2016, med 1-2 förlusten på Olympia då), och antalet verkligen gjorda mål för deras del ska ner från 13 till 10. Nå, minns ni alla matcher? Vi gör, varenda en. Vi ska be att få välja ut våra fem favoriter. Men först: en sorts skytteliga. Vem har gjort flest mål för oss i skånederbyna under 10-talet? Här är facit: 

1. Markus Rosenberg​ ………………………. 4

2. Wilton Figueiredo​ ………………………. 3

2. Magnus Wolff Eikrem​ ………………………. 3

4. Jo Inge Berget​ ………………………. 2

4. Søren Rieks ​ ………………………. 2

4. Dardan Rexhepi​ ………………………. 2

4. Guillermo Molins​ ………………………. 2

När det gäller våra favoritskånederbyn under 10-talet så hamnar matchen som här anmäls, Mattias Svanbergs definitiva genombrott, just utanför listan på plats 6. Det hör till saken att de senaste fyra derbyna (2016 och 2019) varit tamare än de föregående 12. HIF har helt enkelt varit för dåliga för att det ska kännas som ett derby (ja, om inte vi klappat ihop helt, som i bortaderbyt 2016). Så våra fem favoritderbyn de senaste 10 åren är som följer: 

1. Hemmaderbyt 2010 (2-0)

2. Bortaderbyt 2013 (3-0)

3. Hemmaderbyt 2012 (3-0)

4. Hemmaderbyt 2015 (3-1)

5. Bortaderbyt 2011 (2-2)

Vi börjar bakifrån. Bortaderbyt 2011 spelades i hällande ösregn under sensommaren, inklämt mitt i vårt europaspel, och med HIF som rätt överlägsna serieledare (vi låg sexa, 10 poäng bakom dem). Det var som upplagt för en förlust. Och planenligt tog också Helsingborg ledningen i 25:e minuten när Erik Sundin skarvade in bollen, fri framför Dusan Melicharek. Men det här laget, som Rikard Norling nyligen tagit över och försökte sätta sin prägel på, reste sig och tog över. Markus Halsti kvitterade i 36:e minuten efter en rörig situation där Wilton skjutit två gånger, och bara nio minuter senare tryckte Dardan Rexhepi in 2-1 på en omställning när Daniel Larsson snott bollen från May Mahlangu på mittplan. Det var sanslös stämning på bortaläktaren. Det var enda gången på 10-talet, och kanske sista gången någonsin, som vi varit underdogs. Vi sjöng högt för vårt lag och det kändes underbart. Visserligen skulle Rasmus Jönsson kvittera till 2-2 i början av andra halvlek, men vi höll ut, knep en poäng och fick också sjunga nidvisor åt Alexander Gerndt, när han blev utvisad med tio minuter kvar. Tre dagar senare åkte samma lag till Glasgow och slog Rangers med 1-0 på Ibrox. 

Hemmaderbyt 2015 finns väl beskrivet på annat ställe i den här textserien, men vi kör en snabb rekapitulation. Vi ledde ännu serien när den här matchen spelades i början av maj, i sjunde omgången. Magnus Wolff Eikrem gjorde 1-0 efter en dryg halvtimme, och Jo Inge Berget fyllde på med 2-0 just innan paus, efter att HIF:s Astrit Ajdarevic misslyckats med en hemåtpassning. Men i andra halvlek reducerade gamle MFF:aren Robin Simovic på HIF:s enda egentliga målchans, och sen blev det nervöst. Trots massivt tryck från oss och en kavalkad av chanser så ville bollen inte in. Förrän Magnus Wolff Eikrem fick fritt spelrum i straffområdet och vände och vred, och till sist, tryckte in 3-1. Ett oerhört förlösande mål. 2015 skulle bli ett halvt problematiskt år, men det här derbyt var en höjdpunkt. 

Hemmaderbyt 2012 ska vi be att få återkomma till, högre upp på den här listan över 10-talets höjdare. Men vi ska ändå snabbt gå igenom detta derby här också. Det öste ner, MT96 visade upp ett mastigt »FRAMÅT MALMÖ«-tifo, och i en haltande tabell hade vi chansen att gå upp på andra plats, fyra poäng bakom Elfsborg, och dessutom förpassa ett skuggande HIF längre ner i tabellen. Efter 26 minuter stod det 3-0. Vi massakrerade Helsingborg, mosade dem, tryckte ner dem i skorna. Det var massivt. 1-0 kom i 14:e minuten när Jiloan Hamad fångade upp en långboll från Jimmy Durmaz, tryckte undan Erik Edman och spelade fram Daniel Larsson, som från nära håll ganska enkelt rullade in bollen. Sex minuter senare nickade Ivo Pekalski in en hörna från sin innermittfältspartner Wilton Figueiredo. Och 3-0 av Mathias Ranégie fem minuter efter 2-0 det är det mest kraftfulla power-mål som någonsin gjorts på Nya Malmö Stadion. Efter en långboll av Daniel Andersson river Ranégie ner tre motståndare och forcerar bollen i mål. Det var ett hiskeligt tryck på hela arenan och även om vi inte gick hela vägen 2012 så är det svårt att inte älska den här drabbningen.

Även bortaderbyt 2013 finns avhandlat på annat ställe i den här sviten texter, så vi ska bara mycket lätt toucha matchen här. 3-0 igen, den här gången på ett knökfullt Olympia, ett resultat som dessutom betydde att vi lämnade HIF bakom oss i tabellen, antagligen för all evinnerlig framtid. Otrolig stämning på bortaläktaren (Stattenaläktaren?) och 1-0 av Erik Friberg i första halvlek (komplett med firande framför HIF:s klack), 2-0 av Molins och slutligen 3-0 på ett magnifikt skott i krysset, ribba in, av Magnus Eriksson. 2103 var dessutom ett guldår, vilket förhöjer det här derbyt ännu lite till.

Ja, att hemmaderbyt 2010 är det största skånederbyt under 10-talet kan ju inte komma som någon överraskning. Det kan mycket möjligt vara det största skånederbyt genom alla tider. Vi skriver om den matchen på flera ställen i 100/10 naturligtvis, men vi vill ändå minnas tillbaka en kort stund. Nästan 24 000 på plats i mitten av september i den 23:e omgången, bägge lagen på delad förstaplats (fyra plusmål skiljde, till vår fördel) elva poäng före närmsta lag, och ett manus som utvecklade sig till rena rama blockbustern. 1-0 genom junioren Dardan Rexhepi (i sin första match från start) efter 16 minuter, och sedan 2-0 i 95:e minuten genom Wilton Figueiredo. Totalt kaos på läktarna, ett brutalt oväsen, och en helt igenom självlysande glädje hos varenda malmöit. Att det här derbyt mer eller mindre avgjorde Allsvenskan 2010 gör att det har antagit nästan mytiska proportioner. 

För formens skull så ska vi också påpeka att vi ju facto spelade 6 skånederbyn till under 10-talet. Vi kan kalla dem för »det lilla skånederbyt«, eftersom vi mötte Trelleborgs FF i dessa. Här är statistiken lika förkrossande: 4 vinster, 1 oavgjord, 1 förlust och målskillnaden: 13-4. 

Och för att inte framstå som historierevisionister så måste vi naturligtvis också konstatera att det spelades 6 skånederbyn till under 10-talet (enbart tävlingsmatcher inräknade). Dels supercupfinalen 2011 mot HIF (förlust 1-2, hemma), dels gruppspelsmatchen i svenska cupen mot Ängelholm 2014 (vinst 3-0, borta fast hemma), dels semifinal i svenska cupen 2014 mot HIF (förlust 0-2, hemma), dels gruppspelsmatchen i svenska cupen mot Ängelholm (igen) 2016 (vinst 4-1, borta fast hemma ånyo), dels svenska cupens andra omgång mot Landskrona BOIS 2016 (förlust 1-3, borta), och dels, till sist, svenska cupens andra omgång mot Lunds BK 2018 (vinst 2-0, borta). En lite sämre resultatrad, tyvärr: 3 vinster, 3 förluster. 

Var vi klara med det här? Vi tror det, va? Mattias Svanberg, uppvuxen i staden, omtalad sedan barnsben, med berömd släkt, slår igenom i den himmelsblå tröjan med ett mål mot ärkerivalerna. Det är vackert. Just det, en sak till: IFK Norrköping förlorar, överraskande, sin hemmamatch mot Djurgården dagen efter i samma omgång som denna. 3-1 skrivs siffrorna till, i Djurgårdens favör. Vi leder nu tabellen med en poäng och släpper inte taget efter detta. I den 28:e omgången avgör vi så Allsvenskan efter seger borta mot Falkenberg med 3-0 och vinner vårt 19:e SM-guld. Även då spelar Mattias Svanberg huvudrollen. Men det är en annan historia som ni redan läst om på annan plats i den här nedräkningen. 

Mattias med smajlet
Foto: Peter Lind, Himmelriket

Köp biljett till morgondagens 100/10-quiz här: https://supporterhuset.selz.com/item/11010-quiz