Foto: Supras Malmö
Ja, vi förlorade den här matchen, vår sista hemmamatch för guldåret 2017. Därtill var den betydelselös, vi hade ju redan säkrat guldet några veckor tidigare när vi i den 27:e omgången bortabesegrade Norrköping med 3-1. Och den fantastiska »tredje halvleken« som Malmö FF anordnat efter matchen har såklart skämts lite av hur Zlatan, som då agerade prisutdelare, uppfört sig efteråt.
Men det här bengaltifot? Herregud! Inte bara var det oerhört snyggt och innovativt, och helt i samklang med en av våra läckraste ramsor, det eggade dessutom publiken runt hela arenan, även de som normalt sett avskyr bengaler, till att höja rösterna till jetplansnivå.
I den allsvenska 3-5-2-podden någon dag efter så försökte Häckens dåvarande tränare Mikael Stahre förklara svårigheten att överhuvudtaget nå fram till sina spelare med order under den här matchen: »Det var ett jävla tryck inne på arenan de första femton minuterna, det var nåt av det bättre jag upplevt, faktiskt. Det var galet tryck därinne. Verkligen en sån där hyllning till laget. De är bra på det, därnere«.
Man blir varm inombords bara man tänker på den där söndagseftermiddagen. Matchen hann bara precis dra igång när vår SM-guldramsa ekade över Malmö. Den här gången var det också första gången, på riktigt allvar, som vi skulle få sjunga den ända upp till 20. Längst fram på ståplatsläktaren fanns 19 himmelsblå sköldar med SM-guldårtalen i mörkare blå färg. Vid varje SM-guldutrop så tändes en bengal invid skölden. Hela ståplatsläktaren kokade, och vid 18:e guldet så hängde sittplats med.
Ja, Mamma Mia, till och med Max Wiman på Sydsvenskan skrev sin allra första (och hittills enda) bengalpositiva krönika: »Och ja – om ni lovar att inte berätta det för någon och att reservationen fortfarande är att de inte är tillåtna – så medger jag att den här gången tillförde facklorna verkligen något till tifot och stämningen.«
»Facklorna«, lol.
När vi var framme vid 20:e guldet så hängdes en större stjärna ner från ovanför läktaren, med »2017« i fet stil, samtidigt som 20 nya bengaler tändes. Det var ett öronbedövande oväsen, och på läktaren så kändes det verkligen som att vi nu var störst, bäst och vackrast inom svensk fotboll. Det finns fortfarande klipp på YouTube på läktaren med det här bengaltifot och det går inte att titta på det utan att få äkta skånsk gåshud över hela kroppen.
Foto: Supras Malmö