13: Dardan spelar ju juniorfotboll i vanliga fall, hemma mot HIF (2010)

Den 11 september 2010 mötte vi tabelljumbon Åtvidaberg uppe på Kopparvallen. Vi åkte upp som serieledare, men… ja, ni vet. Bollen är rund, allt kan hända i fotboll och allt det där. En 2-0-ledning förvandlades till kryss efter två ÅFF-mål i slutet av första halvlek. Och i mitten av andra tog Åtvidaberg ledningen. En Yago Fernandez-nick i 89:e räddade i alla fall en poäng.

Fast nöjd kunde man ju inte vara. Det höll inte att slarva bort poäng mot bottenlag, om nu guldet skulle hem igen efter sex långa år i förskingringen. Dessutom hade vårt ordinarie anfallspar, Agon Mehmeti och Daniel Larsson, lyckats bli avstängda; Agon via en utvisning, Larsson via sin tredje varning. Nästa match var fyra dagar bort. Hemmaderbyt mot HIF.

Derbyn är vad ju vad de är. Laddade. Nervösa. Illamåendeframkallande. Och det här året, så här dags, var det värre än vanligt. Serien var ett rent tvåkejsarslag mellan oss och Helsingborg, och efter halv-debaclet i Åtvidaberg hängde vår ledning på blott några plusmål.

Hur skulle då anfallet formeras i denna livsviktiga drabbning? Träningarna innan antydde att Guillermo Molins – då yttermittfältare – skulle få vikariera på topp. Valet till den andra forwardsplatsen stod mellan två 92:or: Alexander Nilsson, som hade en del allsvensk erfarenhet och stått för båda målen i vårens seger mot Brommapojkarna; samt Dardan Rexhepi, som dittills bara gjort två allsvenska inhopp – men som å andra sidan också avgjort cupdrabbningen mot Syrianska i maj.

Valet föll på Dardan. Eller D-Rex, som han kom att kallas. En på alla vis spännande yngling som omfamnades av media. Inte den typiske fotbollsspelaren: efteråt berättade han att hans derbyuppladdning bestått i att gå till biblioteket och läsa en bok av den albanske författaren Ismail Kadare. Och han skrev poesi. Gav ett lugnt och eftertänksamt intryck.

Be någon nämna en match som står ut 2010, och chansen är stor att de väljer hemmamötet med HIF. Matchen blev en hjältesaga som definierande året, och vi kommer att återkomma till den längre fram i den här textserien. Förutom en fullsatt stadion, en genomsvettig stämning och vetskapen om att det var en guldmatch mot en av våra värsta rivaler, hamnade alltså en oprövad tonåring i fokus. Det är ju egentligen tudelat, detta att välja en så ung spelare i en så tung match. En fantastisk upplevelse för ynglingen, visst, en makalös chans, absolut. Men samtidigt obarmhärtigt, för är det inte för mycket begärt av en så ung människa? Är det rimligt att placera en 18-åring längst ner i en sådan tryckkokare som Stadion var denna afton, och be om, kräva, en prestation?

Malmö FF började i alla fall bra. Det nykomponerade anfallsparet löpte, rörde sig, såg hungriga ut. Matchen var en dryg kvart gammal när Daniel Andersson stötte på mittplan och bröt en HIF-passning. Bollen gick till Wilton. Det här är ju en sådan match man gärna ser om. Gör man det kan man höra Lasse Granqvist på Canal+ låta så här:

»Figueiredo… titta, det är en, två, tre, fyra, FEM mot fyra-situation för MFF… Figueiredo öppnar till höger, ju… Hamad… Rexhepi… titta på Dardan Rexhepi! Har ni sett! Har ni sett… han lirar ju juniorfotboll i vanliga fall!«

Det sista utropade han med skratt i rösten. Som om han blivit uppriktigt lycklig av det som skett. Kanske var det så? Sekvensen han pratat till såg i alla fall ut så här: Efter Daniel Anderssons brytning drev Wilton fram bollen i mitten. Han spelade ut till Hamad, som satte in den direkt. Strax ovanför straffpunkten tog Dardan emot den med höger yttersida, höll undan Marcus Nilsson i HIF:s mittförsvar och placerade in bollen i bortre hörnet.

På Canal+ fyllde Pelle Blohm på med den eftertänksamme expertens lugn:

»Ja… det är i såna här matcher som nya hjältar skapas«.

Granqvist fortsatte att vara uppspelt:

»Vilken historia att berätta! Vilken historia att berätta… Malmö FF leder med 1-0«.

Dardan spelade hela matchen. Vi minns såklart att han spelade fram till 2-0-målet, men också att han i 93:e löpte ner, stal bollen framför en väntande och bolltittande HIF:are och spelade till Molins som ordnade inkast. Kastet gick till Dardan, som tog emot perfekt med en Helsingborgsspelare i ryggen, tog sig loss, återigen ut med bollen mot Molins – som ordnade hörna. Tunga slutsekunder, avbetade tack vare en oerfaren 18-åring.

HIF-derbyt blev den enda allsvenska match Dardan Rexhepi startade det året. Däremot hoppade han in i alla de sju som återstod, och gjorde ett mål till, borta mot BP i näst sista omgången.

Det blev mer speltid 2011. Men den exploderande succén uteblev. Lite arketypiskt var det att när Dardan gjorde ett kanonmål mot Djurgården, då avbröts matchen kort därpå på grund av inkastade bangers*. Det blev bara ett mål det året, återigen mot HIF. Två säsonger med begränsad speltid följde. I början av 2014 lämnade Dardan och skrev på för BP. Därefter blev det sejourer i Häcken och GAIS, innan han 2019 hamnade i Norrby. Där har han gjort en del mål, och i januari i år förlängdes kontraktet över ytterligare en säsong.

Att livet inte bara kretsar kring fotboll antydde Dardan redan som tonåring. Och mycket riktigt, statsvetenskapsstudier i Göteborg har varvats med att han sommaren 2018 testade att vikariera som kommundirektör i Kungsbacka.

* Vem som kastade in dem? Kunde inte hundraprocentigt bevisas, menade Disciplinnämnden, även om man i sin dom skrev »mot bakgrund av den bevisning som föreligger anser disciplinnämnden sammantaget att det finns flera omständigheter som med styrka talar för att knallskotten kommit från Djurgårdssupportrar som befunnit sig på södra läktarens nedre del«. Matchen spelades om. Och Malmö vann med 1-0. Fast då gjorde Wilton målet.