Foto: Peter Lind, Himmelriket
Det här med vad brasilianska fotbollsspelare heter… vad är egentligen anledningen till att de så sällan – ja, nästan aldrig – kallas för sitt efternamn? Spontant skulle man kunna tänka sig att det handlar om att deras fullständiga namn ofta är så långa. Den gamle mittfältsgiganten Socrates hette exempelvis Sócrates Brasileiro Sampaio de Souza Vieira de Oliveira. Vår egen Ricardinho, som vi ska återkomma till längre ner, heter Ricardo Ferreira da Silva Kubitski. Både Socrates och Ricardinho ligger bättre och lättare i munnen. Ingen tvekan om det.
Ibland går brasilianarna under ett förnamn (eller en variant av detta, »-inho«-tillägget i Ricardinho ger exempelvis betydelsen »den lille«) och ibland ett smeknamn. Ett par exempel på det första: Neymar är PSG-megastjärnans verkliga förnamn; målspottaren som avgjorde VM-finalen 2002 heter verkligen Ronaldo.
Exempel från smeknamnsfalangen är den stabante före detta Zenit-spelaren Hulk, vars verkliga namn lyder Givanildo Vieira de Sousa (vem hade koll på det?). På sajten the18.com skriver Spencer Jackman att det var Hulks/Givanildos far som gav honom smeknamnet, och det på grund av att den blivande fotbollsmiljonären under sin ungdom var mycket intresserad av tecknade serier.
Enligt Wikipedia har han däremot fått sitt smeknamn eftersom han påminner om Lou Ferrigno, som med diskutabel porträttlikhet med sin tecknade förlaga spelade den gröna Marvel-figuren i teveserien från 70-talet. Samma Wikipedia kan för övrigt också berätta att Bismarck, med sina 13 landskamper för Brasilien 1989/90 och en lång karriär i japanska ligan, inte alls använder ett smeknamn. Han är verkligen döpt efter Otto von Bismarck, den gamle preussiske imperiebyggaren från 1800-talet. Där ser man. Och där undrar man också hur hans föräldrar tänkte.
Hursomhelst, Spencer Jackman hänvisar även till Alex Bellos bok »Football. The Brazilian Way of Life« för att förklara den brasilianska namnkutymen. Sammantaget är svaret en kombination av den brasilianska kulturens förbindliga hjärtlighet, vikten av att kunna knyta an till fans, och att det helt enkelt är funktionellt med endast ett namn. På ett ungefär.
Men åter till Ricardinho. Den lille Ricardo, som det alltså betyder. Han kom inför säsongen 2009, 24 år gammal, stannade i sex år och blev mot slutet av sin tid hos oss svensk medborgare. Ordinarie mest hela tiden, trefaldig mästare och 159 allsvenska matcher. Han fick också kröna sina år med Champions League-spelet 2014. Han missade bara två av matcherna – fast det var i och för sig inte vilka som helst. Efter bortamötet i Salzburg skadade han sig mot Norrköping och missade hemmareturen, och hann inte heller bli kurant tills gruppspelet inleddes mot Juventus (det var då Åge Hareide pratade om att kasta i Pa Konate på det djupa och se om han simmar, ni minns).
Ricardinho var vänlig, gudfruktig, ödmjuk och ytterligt sympatisk.
Han lärde sig snabbt engelska. Och det tog inte särskilt lång tid innan han på något sätt fick nys om Blocket. Där köpte han en fräsig cykel. Han botaniserade också bland antika möbler, tydligen ett specialintresse, och det finns ett tevereportage där han förevisar rokokopjäser han införskaffat.
Och så var det ju det där med klädinköpen. De är mest en förevändning för att få skriva en liten hyllning till vår antingen, beroende på vem man frågar, bäste eller näst bäste vänsterback under 2010-talet. I alla fall: i början av 2012 hade Ricardinho precis förlängt sitt kontrakt med tre nya år. Det var en hel del strul med det där, eftersom hans agent tycktes vara så otillgänglig att man började undra om han verkligen existerade på riktigt. Var han en låtsaskompis? Nej, till sist löste det sig, och när Malmö FF åkte till Bradenton på träningsläger var Ricardinho med. Någon mil utanför staden låg Ellenton Premium Outlets. Dit åkte spelarna och handlade. Ricardinho prioriterade sin lilla dotter.
Himmelrikets Magnus Johansson hälsade på honom i hans rum på anläggningen och skrev:
»På golvet står 5-6 kassar, fullproppade med barnkläder. Gåvor att ta med hem, inköpta på en av de många outlets som finns här. Han kommer nog att få betala för övervikt, säger jag.
– Tror du det? Oj då.«
Det var tal om ytterligare en förlängning efter 2014, men vår lille brasilianare hamnade, en smula otippat, i Azerbajdzjan. Närmare bestämt i Qəbələ, där han stannade i tre år. Sedan återförenades han under en säsong med Pep Clotet, Ivo Pekalski och Agon Mehmeti i Oxford United i engelska League One. Hans sista kontrakt skrevs med Twente i holländska andraligan.
Vi borde, bara för sakens skull, gå igenom samtliga brasilianare som överhuvudtaget spelat i Malmö FF? Vi kan, efter att noggrant ha gått igenom alla gamla arkiv, kalla listanför »16 edsvurna män«. Här kommer de så, allihop, i kronologisk ordning. Vissa har haft långa karriärer hos oss, vissa har bara gjort ett enstaka provspel. Men dessa brassar har samtliga vid något tillfälle dragit på sig den himmelsblå tröjan i A-laget. Vi börjar med de 7 som verkligen spelat hos oss, och därefter kommer de 9 som bara varit på provträning.
Edson Rodgriues Monteiro, 1979. Att värva en brasse på 1970-talet var något alldeles oerhört. Monteiro kom på tips från Börje Lantz, mitt i den fruktansvärda vargavintern 1978/79. Han föll inte Bob Houghton i smaken och lämnade efter ett halvår och sammantaget 15 minuters speltid. Det där med att inte falla i smaken var för övrigt ömsesidigt. År 2004 uppsökte Henrik Brandão Jönsson vår 70-talsbrasse, och i intervjun framgår det väldigt tydligt att Houghton inte är en av Monteiros favoritpersoner.
Afonso Alves, 2004-2006. Presentation egentligen överflödig. En artist som egentligen var för bra för allsvenskan. Prestigevärvning från Örgryte och instrumentell i guldbärgandet 2004. Såldes sommaren 2006 för i runda slängar 40 miljoner till holländska Heerenveen. Där vann han skytteligan och gjorde vid ett tillfälle sju mål i en och samma match. Hamnade i engelska Middlesbrough och gick sedan vidare till Qatar innan han lade av 2013. Hann också med att göra åtta landskamper för Brasilien och bland annat vinna Copa America 2007.
Gabriel de Paulo Limeira, 2006-2009. Försvarare som kom från portugisiska Maritimo Funchal under VM-uppehållet 2006. Gjorde sin debut i den där Odense-matchen där den andre Gabriel (Schacht) provspelade (se text lite längre ner). Kanske aldrig en sån där riktig hålla-i-handen-mittback, lite ut och in ur laget, och det kunde svaja när han bildade mittlås med Jimmy Dixon. Men Gabriel gav ändå på något sätt ett lojalt och uppriktigt intryck. Gjorde ett allsvenskt mål för oss, en nick mot Göteborg i premiären 2008. Efter att han lämnat Malmö hade han kort och misslyckad period i Turkiet, innan han flyttade hem till Brasilien.
Junior, 2006-2007. Fullständigt namn: José Luis Guimarães Sanabio Junior. Stor, teknisk och blonderad. En vad man i idrottssammanhang brukar kalla för en »journeyman«. När Afonso lämnade var Junior en av två tunga forwardsvärvningar (Jonatan Johansson var den andra) sommaren 2006. Junior kom närmast från Odense. Gjorde mål direkt i debuten och höll ett bra målsnitt under sin tid hos oss: han står noterad för 17 allsvenska mål på 38 matcher. Lämnade för FC Köpenhamn i januari 2008.
Ricardinho, 2009-2014. Honom har vi pratat om ovan. En av våra största spelare under 10-talet.
Wilton Figueiredo, 2009-2012. Hade gjort stor succé i AIK 2006-2007 och sålts till Qatar. Inför 2009 var Wilton tillbaks i svensk fotboll. Han spelade forward under det första året. Inte direkt fiasko, men vi hade nog väntat oss lite mer av vår prestigevärvning. 2010 flyttade han ner på mittfältet och resten är historia. Stor, vacker, historia. Formade tillsammans med Ivo Pekalski det innermittfält som charmspelade, dansade, jazzade, hem titeln. Visade sin klass i Europaspelet 2011. Året efter började struligt – han kom inte i tid till träningsstarten i januari – och sista tiden blev hackig. Gick även han till Turkiet året efter, fick knappt spela och avrundade med ett år i Danmark innan han flyttade hem till Brasilien. Men visar fortfarande – oftast via sitt Instagram-konto – sin kärlek till Malmö genom att lägga upp bilder och videos från sin tid i klubben.
Foto: Peter Lind, Himmelriket
Hernane Vidal de Souza, 2010. Spelade 2 träningsmatcher för oss under sommaren 2010, och gjorde 2 mål. Först mot Elfsborg och sedan mot Bröndby. Enligt medierna verkade det klappat och klart att han skulle spela hos oss. Fotbollskanalenbasunerade ut: »Ny Hernane-succé, snart klar för Malmö FF«. Men det blev inget. Efter provspelet här så flög han tillbaka till Brasilien, där han gjorde viss succé. Han hamnade hos Mogi Mirim, och i Campeonato Paulista (ungefär: Sao Paulo-mästerskapen) 2012 så gjorde han 16 mål och hamnade tvåa iskytteligan bakom en viss Neymar, då i Santos. Säsongen efter spelade han för storklubben Flamengo och mäktade då med 16 mål, när klubben visserligen bara hamnade på 16:e plats i nationella ligan. Han spelar fortfarande, 32 år gammal, för brasilianska Sport Recife.
Foto: Martin Grahn
Och här kommer då de lite mer okända provspelarna:
Gelson dos Santos, 2004. Kom under sommaren från ryska Shinnik. Fick korttidskontrakt efter provträning. Om han befunnit sig under radarn innan han värvades så får man nog, diplomatiskt uttryckt, säga att han aldrig lämnade den platsen. Fick ingen speltid och lämnade efter säsongens slut. Det berättades inifrån klubben att det här var en spelare som sportchefen själv köpt, utan att meddela vår tränare. När så Tom Prahl fick reda på att han hade fått en ny spelare till truppen, en brasse till på köpet, så var hans första kommentar: »Är han lång?«
Reginaldo Traves, 2004. Tränade först med oss under vintern 2003/04, men fick inget kontrakt. Provade sedan, någon månad efter att han varit hos oss, för Landskrona BOIS, men fick inget kontrakt där heller. Reginaldo var en defensiv mittfältare, som även kunde spela i backlinjen. I slutet av april 2004 så dök han återigen upp på radarn, då efter att en »privat sponsor« sett till att han fått en ny träningsperiod. Gjorde bara två matcher, bägge uppe i Dalarna på träningsläger i juni, och försvann sedan under sommaren. Det gick rykten om att han liksom anställdes som nån sorts hovdam åt Afonso, så att inte vår storstjärna skulle ha så tråkigt här i kalla nord.
José Luiz Birche de Sousa, 2004. Står uppsatt för 2 matcher för oss under sommaren 2004. Bägge uppe i Dalarna på träningslägret i juni, mot Örebro (vinst 6-1, där Niklas Skoog gjorde hattrick, bland annat ett mål på straff efter att just José Luiz Birche de Sousa blivit fälld) och Ludvika (vinst 4-1). Han imponerade dock inte på Tom Prahl, som ganska avmätt kunde konstatera till Sydsvenskan, direkt efter matcherna: »Jag är nog inte beredd att redan nu avge ett definitivt omdöme om hans kapacitet«.
Alexandre Silva Gabriel, 2006. Ung anfallare som gjorde några provträningar samtidigt som mittbacken Gabriel. Sorry, men ingen av oss har den minsta hågkomst av denne man. Han är borta ur minnet, om han ens någonsin tagit plats där.
Gabriel Schacht, 2006. Gjorde bara en match för oss, en träningsmatch under sommaruppehållet uppe i Åhus i juni, när vi förlorade med 2-5 mot Odense. En av de här textförfattarna var på plats och skrev en sorts matchrapport för Svenskafans då. Schacht gjorde visserligen mål, men imponerade ändå inte: »Men är han tillräckligt snabb? Knappast. Och har han tempo i kroppen för allsvensk fotboll? Näppeligen«. Schacht var en bolltrygg offensiv mittfältare, kompakt i kroppen, och med ganska fylligt hårsvall. Nu visade det sig att vi egentligen letade efter en anfallare den här sommaren, vilket inte minst den där matchrapporten från Svenskafans tydliggjorde: »Så samtidigt som vi fick storstryk så kan man också vända på det: med exempelvis Afonso på plan så hade vi vunnit matchen. Vi är i skriande behov av en målgörare. En striker. En forward. En anfallare. En topp. Någon som tar bollen och skjuter den raka vägen in i mål«. Ja, Afonso hade lämnat och det visade sig att i motståndarlaget spelade den anfallare som vi skrev kontrakt med bara några dagar senare, nämligen: Junior. Innan vi går vidare måste vi dock plocka med en sista kommentar från den där rapporten: »Kvällens gladaste MFF:are: Glenn Holgersson. Som vann ålalotteriet. ›Nu blir det fest ikväll‹ säger han när han hämtat ut sin vinst; en äkta åhus-ål«.
Cidimar Rodrigues da Silva, 2006. En ung anfallare som var ännu en av dessa provspelare under den röriga sommaren 2006. Men Cidimar, som han kallades, gjorde en B-lagsmatch för oss, på topp tillsammans med Edward Ofere, mot Lunds BK, vinst 2-1, där han faktiskt spelade fram till ett av målen. Men Alf Westerberg, som var vår B-lagsansvarige då, var rätt krass på MFF:s hemsida: »Han gjorde ett bra jobb och var inblandad i ett av målen, men man kunde önskat att han blivit mer delaktig i matchen«. Cidimar hade senare en ganska lång karriär i tyska andra- och tredjeligorna i lag som Greuther Fürth, FSV Frankfurt och VfR Aalen.
André Nascimento, 2008. Korttidslån från Araxa Esporte Clube under våren. Fick en del beröm men gjorde inget avtryck, fick ingen speltid och lämnade när lånetiden gick ut i slutet av juni. Sen blir det tragiskt. Drygt två år senare blev Nascimento mördad hemma i Brasilien, enligt tidningsuppgifter i samband med ett svartsjukedrama.
Michel Celestino Pires Chaves, 2011. Ung, offensiv mittfältare som provtränade några dagar under sommaren 2011, ratades, men som sedan fick ett korttidskontrakt våren 2012 med GIF Sundsvall, där han gjorde sju matcher innan han försvann tillbaka till Sydamerika: Brasilien och sedermera Mexiko.
Rafael Leme dos Santos, 2014. Ung mittback, som av tidningarna kallades för »Patrik Ekwall-brassen«, eftersom Ekwall, tillsammans med gamle ÖIS- och Bajen-spelare Paulinho Guara var med och tog hit honom, först på provspel i Olympic, sedan en kort stund hos oss. Han spelade i en U21-match på sensommaren 2014, vinst 2-0 mot HIF, där Olof Persson, då ansvarig, efteråt sa till Sydsvenskan: »Han gjorde verkligen inte bort sig. Han är en duktig försvarsspelare, det ser man«. Något kontrakt fick han dock ej.